I somras skrev jag om våra planer på att börja renovera det stora badrummet. Planeringen tog sin tid och vi insåg att det inte är så ”bara” att sätta igång en badrumsrenovering. Det är mycket som ska fixas först, och det tog ett bra tag innan vi ens kunde komma igång med själva förarbetet. Allt skulle ju rivas ut och göras nytt och det är en hel del arbete innan det ens börjar likna det badrum man har planerat. Nu har vi förstås inte gjort arbetet själva utan anlitat hantverkare, men man måste ändå vara med i varje steg så att man har koll på att det blir så som man vill ha det.

Det badrum som jag hade i huvudet när jag skrev blogginlägget i somras blev inte det som vi valde att bygga. Planerna ändrades under vägen, både för att vissa saker helt enkelt inte gick att göra och för att jag helt enkelt ändrade åsikt om hur jag ville ha det. När man väl börjar att sätta sig in i det här så lär man sig massor om hur man ska tänka och vad det finns för olika lösningar, och jag inser nu att den plan jag hade i huvudet från början var väldigt naiv och dåligt genomtänkt. Men till slut spikade vi alltså en plan som vi blev väldigt nöjda med och nu är badrummet snart klart. Det är lite fix kvar innan vi kan börja använda det, men nu ser vi resultatet av vår planering och det känns hur bra som helst!

Blev inget bubbelbad
Jag skrev i somras att jag ville ha ett bubbelbadkar i badrummet, men något sådant blev det inte. Jag insåg att det helt enkelt skulle äta upp för mycket av badrumsbudgeten. Och dessutom rannsakade jag mig själv och bestämde mig för att jag egentligen faktiskt inte ville ha ett bubbelbadkar ifall jag inte fick ett större och lyxigare sådant. Min plan var ju att ha ett litet bubbelkar men det blir liksom inte samma sak och jag kände att jag då hellre ville ha ett vanligt badkar. Så istället för bubblor satsade vi på ett snyggt men ganska enkelt badkar, klicka här för att se det på Badshop.se där vi beställde det.

badkar

Så här i efterhand är jag verkligen nöjd med beslutet att välja ett vanligt badkar. Det är ju trots allt en del jobb med ett bubbelbadkar också. Det är mycket mer komplicerat att rengöra, och ärligt talat – hur ofta badar man egentligen? Det är förstås individuellt, men jag är mer av en duschmänniska. Visst kan det vara mysigt att ta sig ett bad ibland, och jag var absolut säker på att jag ville ha ett badkar i badrummet, men det känns mer okej att satsa på ett billigare badkar när man inte badar så ofta än att köpa ett dyrt bubbelbadkar som står oanvänt större delen av tiden. Varje bad skulle ju så att säga bli ganska kostsamt om man räknar på inköpspriset och hur många gånger man badar i det.

”Som hund och katt” är ju ett klassiskt uttryck för att beskriva två personer som inte kommer överens över huvud taget. Lite sanning ligger det bakom det hela (eller rätt så mycket faktiskt). Hundar och katter är egentligen inte naturliga fiender. Båda två är rovdjur och i naturen så försöker de mest att undvika varandra, och det är därifrån problem kan uppstå. Hundar och katter är ju våra två favorithusdjur och har varit så i flera tusen år. Det är genom oss hundar och katter tvingas till att umgås. Men bara för den skull betyder det inte att hundar och katter inte kan komma överens. Faktiskt så finns det ju massor av exempel på det. Som i videon nedan, till exempel.

…mjau?
Jag är en hundmänniska (duh!) och är nöjd med det, men jag har ingenting emot katter, inte alls. Fredrik däremot är uppvuxen med katt (och hund också, faktiskt) och har tjatat på mig att vi borde skaffa en katt också. Jag har varit lite tveksam till det hela, men Fredrik lyckades efter många om och men övertyga mig om att vi borde prova på att adoptera en liten kisse. Så nu har vi en liten extra familjemedlem, lilla Selina (efternamn Kyle). Det var inte jag som gav henne det namnet utan, Fredrik. Jag tyckte det lät lite konstigt och inte speciellt kattaktigt, men Fredrik förklarade snällt vem det kommer ifrån och visade att han kan vara en riktig geek ibland. För att förtydliga lite: det är alltså vad damen i YouTube-klippet nedan kallar sig i det civila.

Det gick bra, hurra!
Allting gick bra, väldigt bra faktiskt. Selina och Kloset kommer riktigt bra överens och det tog inte speciellt lång tid för dem att börja bli vänliga mot varandra. Det hjälper nog att Selina var så pass liten när vi fick henne. Enda lilla nackdelen med en katt i huset är de saker som vi måste köpa. Men så farligt är det inte, katter är inte så stora i maten och vi har hittat en sajt som har massvis med billiga kattprodukter. Men observera: vi kompromissar inte med kvalitén, ABSOLUT inte! Speciellt när det gäller kattmaten så är vi väldigt noga (eller, från början var det Fredrik och efter att ha läst på lite så är jag det också).

När det gäller kattmat så är det i princip bara Bozitas blötfoder som gäller, eftersom det innehåller MYCKET kött (normalt över 90 %). Bozita Feline Kitten är hennes huvudföda: 91 % köttinnehåll, i huvudsak kyckling. Att det är så viktigt med kött för katter (men inte i lika hög grad för hundar) är att katter enbart kan tillgodogöra sig animaliska proteiner, och behöver vissa ämnen som bara finns i kött för att överleva. Våtfoder använder vi för att katter behöver det för att inte bli törstiga – katters tungor är inte designade att dricka med och i naturen får de i sig i princip all vätska de behöver från bytesdjuren som de äter upp.

Nu känner jag att jag börjat bli lite uppjagad, så det får räcka för den här gången. Men jag kommer definitivt att återkomma med ett mer detaljerat inlägg om vad som är bra och dålig kattmat (en sak: UNDVIK FISK! Det är direkt skadligt för katten).

Dålig syn är någonting som går i arv har jag förstått, och eftersom både mamma och pappa använder glasögon så är det inte så konstigt att även jag gör det. I mitt fall så dröjde det dock ett tag innan min syn började bli så pass dålig att jag behövde glasögon, jag hade till och med hunnit fylla 20. Jag hade börjat tro att det där med glasögon inte var någonting som jag skulle behöva lära mig att leva med, men tji fick jag. Det var också en rätt så stor omställning att börja använda glasögon helt enkelt eftersom jag inte fått vänja mig i tid.

Skeptisk till linser
linsernaTill att börja med så var jag skeptisk till att börja använda linser. Jag har hört en hel del skräckhistorier om att linser kan vara jobbiga att använda, irritera ögonen och dessutom måste skötas korrekt. Inte så att jag trodde att det var jättesvårt, men glasögon kändes säkrare och enklare. Men på den punkten har jag nu delvis ändrat mig, efter att ha provat på dygnet runt-linser, linser som man kan använda under hela dygnet. Det är linser som man använder en månad i sträck och sedan byter. På så vis slipper man problem med rengöring, eller att ta ut och sätta i dem, och det är de sakerna som oftast orsakar problem med linser.

Enklare att fotografera
En sak som jag tycker är speciellt bra med linser är att det underlättar fotograferande. Visst går det utmärkt att fotografera även om man bär glasögon, men linser underlättar definitivt. Det är faktiskt lite svårt att förklara varför det har dröjt så länge innan jag började med linser. Men nu när jag börjat använda linser är det i princip omöjligt för mig att tänka mig att börja med glasögon igen. Att linser i längden blir lite dyrare gör mig inte så mycket. Faktum är att skillnaden i pris inte blir så jättestor, beroende på hur pass ofta som man behöver byta glasögon. Personligen köper jag mina linser via Lensify vilket gör det enkelt att hitta de bästa priserna – under 150 kronor för en förpackning om sex par linser, som alltså kommer att räcka ett halvår. Inte så farligt, om du frågar mig.

Varför använder inte alla linser?
Efter att nu använt månadslinser i ett par månader så börjar jag faktiskt undra lite varför inte alla använder linser i stället för glasögon. Ok, så jag vet att det finns visa typer av synfel som linser inte är så bra på att hjälpa, och OK, det finns även de som behöver två olika glasögon (läsglasögon eller terminalglasögon till exempel). Men ändå, det känns verkligen som om många enkelt skulle kunna gå över till månadslinser. Jag har frågat en del kompisar som använder glasögon varför de inte provar linser. Oftast säger de att det är för att det är enklare och bekvämare med glasögon. Vilket jag alltså inte håller med om, och jag har gett dem rådet att i alla fall testa månadslinser. Mycket enklare än så blir det inte!

Jag älskar att ta kort, och då speciellt på Kloset. Hon är en fantastisk modell som alltid bjuder på något spännande motiv och alltid blir bra på bild. Att fotografera hundar kan dock vara svårt, speciellt när de rör på sig. Det gäller ju att det inte blir suddigt, eller att hunden springer ur bild så att man bara får kort på rumpan. Men övning ger färdighet och jag tycker att det är väldigt roligt att ta en massa kort och experimentera mig fram till hur man ska göra för att bilderna ska bli bra.

Så behöver man då en bra kamera för att ta bra bilder? Är det fotografen eller kameran som gör bilden? Jag tror att det är en blandning. En bra fotograf kan ta en bra bild med en dålig kamera, men en ännu bättre bild med en bättre kamera. Ju mer man utvecklas som fotograf desto större krav ställer man ju också på kameran. Sedan kan man ju förstås fundera över vad som är en bra bild också. Dels ligger ju skönheten i betraktarens öga, och så finns det ju andra aspekter som kan avgöra om en bild är bra eller inte. En bild som kostar 100 miljoner kronor borde ju rimligtvis vara bra, men om priset höjs på grund av att motivet är Angelina Jolies nyfödda tvillingar så är det förmodligen inte för att bilden i sig är bra utan för att man ens har lyckats få det på bild (här kan ni läsa mer om det).

Vilken kamera ska man ha då? En dröm vore ju till exempel den här http://www.gotaplatsensfoto.se/leica-q som inte bara är en bra kamera utan riktigt snygg också, så där lagom retro. Men tyvärr är den nog inte riktigt i min prisklass. Jag har bestämt mig för att önska mig en kamera, men jag vet inte rikigt vilken jag ska önska mig. Ni får gärna komma med tips på bra kameror för glada amatörer som vill utveckla sitt fotograferande. Inte för dyrt alltså, men inte heller något skräp. Och tipsa gärna om bra objektiv också som är bra att ha som en grund. De viktigaste objektiven helt enkelt.

Chihuahua är en populär ras, och populära raser drar oundvikligt till sig oseriösa uppfödare. Jag vill därför vädja till dig som funderar på att skaffa en chihuahua att verkligen kolla upp den du köper från. Kolla först och främst upp om valparna är registrerade hos SKK. Även om det inte är lösningen på allt så är det lösningen på mycket. Du slipper till exempel smuggelhundar och de allra oseriösaste. Oregistrerade chihuahuor eller blandraser (som ofta marknadsförs som äkta) är ofta billigare, men ha hundarnas bästa i åtanke och spara ihop pengar istället för att falla för en billig lösning. I längden kan det istället betyda dyra veterinärkostnader.

En annan sak man bör tänka på är att bojkotta så kallade teacup-chihuahuor. Ja, chihuahuor ska vara små, men trenden går mot att de ska bli mindre och mindre. Precis som att stora hundar ska vara jättestora, rynkiga hundar ska vara jätterynkiga, pälsiga hundar ska vara jättepälsiga, och så vidare. Det extrema premieras, speciellt på utställning, men det är definitivt inte med hundarnas bästa i åtanke. Om du googlar lite så kan du hitta bilder på hur raser såg ut förr gentemot hur de ser ut nu. För många raser är det en skrämmande utveckling. Som sagt, chihuahuor ska vara små, men till en viss gräns. Less är inte alltid more.

Sist men inte minst är det viktigt att du träffar uppfödaren, så att du ser hur kullen bor och hur de har det, och att du också får träffa valparnas föräldrar och gärna fler släktingar. Då kan du bilda dig en uppfattning om vad du kommer att få. Är det smutsigt och dåliga förhållanden – köp inte. Är hundmamman otrevlig och bitsk – köp inte. Ha hundarnas bästa i åtanke!

När Paris Hilton skaffade sig sin lilla chihuahua Tinkerbell (som ganska nyligen somnade in 14 år gammal) startade hon en trend. Helt plötsligt skulle alla ha en söt chihuahua i väskan, och helst skulle den också ha ”gulliga” klänningar på sig. Jag skriver ”gulliga”, för jag tycker absolut inte att den typen av hundkläder är gulliga. Löjliga är enligt mig ett bättre ord. Jag är en sådan person som tycker att hundar inte ska ha kläder om de inte behöver kläder av någon anledning, till exempel ett värmande täcke på vintern. Men då ska det sitta på av en praktisk anledning och inte på grund av utseendet.

Det här är alltså mest i USA men det förekom/förekommer också i Sverige (och andra länder). Hur som helst så kommer det ju alltid nya trender, och även om den här trenden höll i sig ett tag – en hund är ju trots allt en hund och går inte att byta lika lätt som ett klädesplagg – så var det förstås också många som ”tröttnade” på sin vän. Hur man kan göra det förstår jag inte, men om man skaffar hund för att den ska vara en accessoar så har man ju å andra sidan tänkt fel redan från början. Folk började därför hipp som happ att släppa ut sina djur i det fria – så som ju amerikanarna gör för att lösa problem.

väskhund

Som ni kan förstå så försvinner ju inte en hund bara för att man släpper ut den. Om ni har varit i Stockholm så har ni kanske sett alla förvildade tamkaniner som finns där, för att människor släpper ut sina kaniner när de inte vill ha dem kvar, och så fortsätter kaninerna att föröka sig i det vilda. Detta hände i San Francisco med omnejd, fast med chihuahuor då, som dels blev lämnade av sina ägare och dels fortsatte att föröka sig så att de blev ännu fler. Jag hittade en artikel om ämnet som ni kan läsa här som visserligen är från 2014 och jag vet inte riktigt hur illa det är nu, men det står att hundhem varje år flyger chihuahuor till andra städer där rasen fortfarande är populär.

Men trots att Tinkerbell-trenden som sagt har avtagit så ses chihuahuor ses fortfarande som väskhundar av många, och därför tycker jag att det är viktigt att fortsätta att belysa att rasen faktiskt är lika mycket hund som alla andra hundar, bara i en mindre förpackning. Den är ingen leksak, den är ingen accessoar, den är inte ett substitut för ett barn (och är den det så ska man ändå inte behandla den som ett barn, det vill säga klä den i klänningar och sådant). USA är ju alltid de allra extremaste och i Sverige är det väl tack och lov mestadels ”bara” Paris Hilton-wannabes som har anammat väskhundstrenden, så jag vet inte hur mycket skillnad jag faktiskt kan göra med en blogg på svenska.

Men som man brukar säga, om man får en enda person att tänka till så är det värt det. Jag vill visa hur otroligt mycket chihuahuor har att ge och vad de kan göra! 

Kan man spåra med en chihuahua? Ja, självklart kan man det! En chihuahua har en nos som alla andra hundar. Det som kan vara lite svårare för en liten hund som har korta ben är att ta sig fram i terräng, om man till exempel lägger spår i skogen, men hundar är väldigt bra på att hitta sina egna vägar så det brukar oftast inte vara några problem.

När jag spårar med Kloset så lägger jag personspår, det vill säga spår som bara består av mina egna (eller någon annans) fotsteg. I till exempel viltspår drar man en klöv efter sig samtidigt som man vanligtvis stänker blod efter spåret, men i personspår är det alltså bara människans doft som hunden ska gå på.

Kloset är en ganska noggrann spårare som hellre tar tid på sig än flyger fram. Ibland lägger jag ut apporter i spåret, som alltså är föremål som hon ska markera, och även det gör hon bra. Någon speciell markering har vi dock inte riktigt fått till. Egentligen ”ska” hunden lägga sig, sätta sig, peka med nosen eller apportera föremålet. Kloset brukar bara springa tillbaka till mig (utan föremål) när hon hittar något, men det duger gott för mig. Eftersom vi inte tävlar så spelar det ingen roll hur hon gör. Huvudsaken är att jag förstår henne när hon hittar något, och det gör jag.

Det kan vara lite svårt att hitta en spårlina som inte blir för tjock och tung för en chihuahua. Man vill ju gärna ha en som är typ 15 meter. Men man får försöka tänka utanför boxen och till exempel göra en egen spårlina av flaggstångslina eller något annat passande.

gymmetSom ni nu vet vid det här laget så tränar jag en del med Kloset, både spår och rallylydnad, men jag tränar också en del själv och det tänkte jag berätta lite mer om nu. Jag har alltid tyckt om att vara aktiv och röra på mig, och som ung provade jag på en del olika sporter. Bland annat höll jag på med fotboll och skidor. Nu för tiden tränar jag mest på egen hand, och då är det gymmet och löparspåret som gäller. Ibland är jag med på gruppträning av olika slag, som spinning till exempel, men oftast föredrar jag som sagt att träna ensam.

Det som är så härligt med att träna ensam i sin egen lilla bubbla är att man får chans att rensa skallen. Man hinner liksom tänka på så mycket när man till exempel är ute och springer så när man är klar kan man släppa det man tänkte på. Vissa tycker tvärtom att man blockar tankar när man tränar och istället fokuserar på att det är ansträngande, och att det skulle vara skönt på det viset för att man då slipper tänka och istället kan känna det fysiska, men där håller jag inte alls med. Man måste tillåta sig att tänka tankar för att sedan kunna släppa dem. Annars skjuter man bara undan dem!

Jag och min sambo Fredrik flyttade för några månader sedan in i vårt alldeles egna hus (ja, om man bortser från att banken äger större delen av det). Hittills har vi inte gjort så mycket när det kommer till renoveringar, men vi har i alla fatt målat om sovrummet och målat taket i vardagsrummet. Vårt första stora projekt kommer att bli det stora badrummet. Det är dock inte speciellt stort, men om man jämför med det lilla badrummet som bara har toalett och handfat så är det stora badrummet stort.

bubbelbadkar

Gillar detta bubbelbadkar!

Så nu är det dags att börja planera hur det ska se ut. En sak som jag verkligen önskar mig är ett litet bubbelbadkar. Eftersom badrummet som sagt inte är så stort så får man inte plats med ett större bubbelbadkar om man nu också vill ha en dusch där inne, vilket jag vill, men jag har hittat bubelkar på Trademax som skulle passa perfekt (där finns det för övrigt massor av möbler som jag skulle vilja ha, klicka här för att se deras sortiment).

Badrummet kommer att gå i grått och vitt, så mycket vet vi, men exakt hur det ska bli har vi inte riktigt bestämt än. Jag älskar inredning så det är verkligen roligt för mig att få vara med från början och bestämma hur det ska se ut. Det är så skönt att äntligen ha ett hus där vi kan göra nästan precis vad vi vill, och det ska bli så himla kul att renovera och inreda vårt hem så som vi vill ha det!

Att träna med en liten hund är egentligen inte så stor skillnad mot att träna med en större hund. Det som jag upplever som det svåraste med att träna med en så pass liten hund som en chihuahua, i alla fall när det gäller exempelvis rallylydnad, är hur man belönar. En stor hund, vars huvud man når när hunden går, står eller sitter bredvid en, kan man till exempel mata med godis utan att behöva böja sig ner. Man kan också ge den godis under tiden man går utan att varken hund eller människa behöver bryta positionen. En liten hund kan man inte ge godis på samma sätt eftersom man då måste böja sig ner.

Däremot måste man ju inte belöna med just godis, men om man har en hund som svarar bra på godisbelöning så är det ofta väldigt smidigt jämfört med exempelvis leksak eftersom du kan belöna väldigt snabbt med godis. Du ger en godis och sedan kan du fortsätta. En leksak måste du ge hunden eller leka en liten stund med, så man får inte samma flyt om man vill belöna små saker ofta. Dessutom måste man ju se till sin egen hund – tycker den att godis är den absolut bästa belöningen så ska man ju välja det. Tycker den leksak ska man välja det. Tycker den klappar eller jaktlek eller något annat så ska man välja det. Fast allra helst ska man förstås ha en blandning av en massa olika belöningar så att hunden aldrig vet vad som kommer. Då blir det ju extra roligt när favoritbelöningen kommer och det blir jackpott. På så sätt bygger man upp en förväntan.

Men hur som helst, att träna rallylydnad med en chihuahua går alltså alldeles utmärkt. Man får helt enkelt anpassa sig till att den är liten och hitta egna vägar som passar en själv och ens hund. En sak som kan vara lite svårt med mindre hundar är att de gärna vill gå en bit ifrån en vid fotgången eftersom de är så små och därmed inte ser oss så bra när de tittar upp i fotposition. De får helt enkelt en bättre ögonkontakt med oss när de går en bit ifrån. Så det är något man får tänka på när man börjar träna. Som förare får man då hellre böja ut huvudet lite för att skapa ögonkontakt.

Här är lite inspiration i form av ett filmklipp på en chihuahua som tränar någon form av lydnad!