Baksidan av ”väskhundstrenden”

När Paris Hilton skaffade sig sin lilla chihuahua Tinkerbell (som ganska nyligen somnade in 14 år gammal) startade hon en trend. Helt plötsligt skulle alla ha en söt chihuahua i väskan, och helst skulle den också ha ”gulliga” klänningar på sig. Jag skriver ”gulliga”, för jag tycker absolut inte att den typen av hundkläder är gulliga. Löjliga är enligt mig ett bättre ord. Jag är en sådan person som tycker att hundar inte ska ha kläder om de inte behöver kläder av någon anledning, till exempel ett värmande täcke på vintern. Men då ska det sitta på av en praktisk anledning och inte på grund av utseendet.

Det här är alltså mest i USA men det förekom/förekommer också i Sverige (och andra länder). Hur som helst så kommer det ju alltid nya trender, och även om den här trenden höll i sig ett tag – en hund är ju trots allt en hund och går inte att byta lika lätt som ett klädesplagg – så var det förstås också många som ”tröttnade” på sin vän. Hur man kan göra det förstår jag inte, men om man skaffar hund för att den ska vara en accessoar så har man ju å andra sidan tänkt fel redan från början. Folk började därför hipp som happ att släppa ut sina djur i det fria – så som ju amerikanarna gör för att lösa problem.

väskhund

Som ni kan förstå så försvinner ju inte en hund bara för att man släpper ut den. Om ni har varit i Stockholm så har ni kanske sett alla förvildade tamkaniner som finns där, för att människor släpper ut sina kaniner när de inte vill ha dem kvar, och så fortsätter kaninerna att föröka sig i det vilda. Detta hände i San Francisco med omnejd, fast med chihuahuor då, som dels blev lämnade av sina ägare och dels fortsatte att föröka sig så att de blev ännu fler. Jag hittade en artikel om ämnet som ni kan läsa här som visserligen är från 2014 och jag vet inte riktigt hur illa det är nu, men det står att hundhem varje år flyger chihuahuor till andra städer där rasen fortfarande är populär.

Men trots att Tinkerbell-trenden som sagt har avtagit så ses chihuahuor ses fortfarande som väskhundar av många, och därför tycker jag att det är viktigt att fortsätta att belysa att rasen faktiskt är lika mycket hund som alla andra hundar, bara i en mindre förpackning. Den är ingen leksak, den är ingen accessoar, den är inte ett substitut för ett barn (och är den det så ska man ändå inte behandla den som ett barn, det vill säga klä den i klänningar och sådant). USA är ju alltid de allra extremaste och i Sverige är det väl tack och lov mestadels ”bara” Paris Hilton-wannabes som har anammat väskhundstrenden, så jag vet inte hur mycket skillnad jag faktiskt kan göra med en blogg på svenska.

Men som man brukar säga, om man får en enda person att tänka till så är det värt det. Jag vill visa hur otroligt mycket chihuahuor har att ge och vad de kan göra! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *